Arkiv för mars, 2009

Santogold

Posted in amerikanskt with tags , on mars 20, 2009 by addejoydiv

Santogold är en ny bekantskap för mig. Trots att hennes album Santogold funnits ute sedan 2008 så har jag totalbommat det. Eftersom det troligen finns väldigt många fler som missat det så är det väl lika bra att plita ner några rader om det. Santogold (aka Santigold aka Santi White-har man fantasi så att det blir över så) kan beskrivas som en blandning mellan bl. a Ska, Dub, och Punk. Hon är från Philadelfia och har turnerat med både Björk och M.I.A (framförallt hörs lite besläktat sound med den senare på en och annan låt).

Ta en provlyssning här:

http://open.spotify.com/user/addejoydiv/playlist/5pBLXQROw0Vwkhyse6bwqs

Fredagstips: Yeah yeah yeahs-It’s blitz

Posted in amerikanskt with tags , on mars 20, 2009 by addejoydiv

Nu är jag ju inte direkt någon som hänger på klubbar varje helg längre men om jag gjorde det så skulle jag älska att dansa till YYY’s elektropop. New York trion har ett skönt flyt som borde få den mest stelbenta svensk att skaka lite på höften. Perfekt fredagsmusik med andra ord. YYY tredje album It’s blitz tycker jag personligen är deras bästa (kom ihåg att föregångaren Show your bones blev sjukt hyllad samt att mer elektro och mindre rock vilket brukar betyda det omvända för mig). Dance til your dead!!

Ny singel på gång med Doves

Posted in brittiskt on mars 20, 2009 by addejoydiv

Äntligen dags för lite ny musik från Manchesterbandet Doves. Den nya singeln Kingdom of rust kommer att släppas 30 mars (du kan definitivt få tag på den på andra sätt redan). Om singeln kan sägas att man känner igen sig. Rätt drömskt och dystert med andra ord. Själv kommer den här låten att gå hårt i bilen framöver. Perfekt körabilpånatten-låt.

Peter Doherty-Grace/Wastelands

Posted in brittiskt on mars 16, 2009 by addejoydiv

För dig som vill ha lite brittiskt laid back-musik, som för den skull inte ens är i närheten till att bli mesig, så har du säkerligen en av årets favoritskivor här. Mannen med några av rockvärldens allra fulaste tänder (dock överlägset slagen av Shane McGowan) är tillbaka på platta, nu med sin solodebut. Efter skivor med Babyshambles och The Libertines är det här mindre punkrock och mer akustiskt. Tidvis är det musik som platsar på vilken rökig jazzklubb som helst, tidvis känner jag vissa paraleller med Richard Hawley. För mig som inte lyssnat back-to-back på varken Babyshambles eller Libertines tidigare så är Grace/Wastelands en stor överraskning. trodde inte att Peter Doherty kunde låta så här. Alltid gött med skön musik.

The Joy Formidable-punkrockös från Wales

Posted in brittiskt with tags , on mars 11, 2009 by addejoydiv

Det är sällan som man hör musik som bara klappar till en i huvudet så är man såld. Walesiska trion The Joy Formidables album A balloon called moaning som släpptes för en knapp månad sedan har nog klappat till mig ett flertal gånger. En grym adrenalinstinn indiepunkrock med lite inslag av Futureheads och som tidvis doftar lite Pixies. Kan den blandningen bli fel? Självklart inte! Snälla WayOutWest, boka in!!!

Du kan ladda ner A Balloon Called Moaning fritt från http://www.nme.com/news/the-joy-formidable/42735

Milburn-smaksatta av Arctic Monkeys

Posted in brittiskt with tags , on mars 10, 2009 by addejoydiv

Har sedan Arctic monkeys kom fram haft lite dragning till musiken från den gamla stålstaden som så kärleksfullt skildras i ”the Full monty”. Grupper som t ex Harrisons och Little man tate har gått heta på min stereo. En av mina senaste kärlekar är är Milburn som är en skön pausfågel att upptäcka i väntan på ett nytt Arctic Monkeys album eller varför inte inför AM-spelningen på WayoutWest i sommar. Man hör direkt att det är musik från Sheffield eller som man kan välja att uttrycka sig; Milburn hade troligen inte låtit så här om inte Arctic monkeys blivit så stora. Ta bort de mest stökiga momenten från Arctic Monkeys, behåll de lugnare, återanvänd lite riff etc så har du lagat till en skiva med Millburn. Jag är inte så finkänslig utan köper det rakt av. gruppen har turnerat flitigt runt Storbritanien och har gjort sig kännt för att, enligt många, vara ett av de bästa livebanden.  

Ta en lyssning på dem nedan
http://open.spotify.com/user/addejoydiv/playlist/1jbBfJB5jK9BbeN6Ttb1Rt

Joe Strummers okände son?

Posted in Uncategorized on mars 9, 2009 by addejoydiv

Är inte James Allan och Joe Strummer kusligt lika?

Glasvegas-så bra var konserten i GBG igår

Posted in Konserter with tags , on mars 8, 2009 by addejoydiv

Var är väl en konsert med Glasvegas? Kan den verkligen leva upp till de förväntningar som deras debutalbum skapat? Jag tycker faktiskt det. De lyckas i stort sett kopiera det massiva soundet från skivan men ändå lägga till den lilla twist som krävs för att det inte ska kännas playback. De ackustiska extranumren Cruel moon och S.A.D Light (förövrigt snyggt flörtande med Bob Marleys Stir it up) är riktigt bra. Framförallt är det gitarristen Rab Allans förtjänst med snygga svävande gitarrslingor som Mr Marr hade varit stolt över. I övrigt får vi höra hela debutalbumet (förutom Stabbed) plus Fuck you it’s over och nämnda Cruel moon från jultillägget. De låtar som växer lite extra ikväll (förutom självklara allsångslåten Daddy’s gone) är Fuck you it’s over samt It’s my own cheating heart that makes me cry. Förutom musiken njöt jag även av Caroline McKay’s sparsmakade trumset. Varenda hårdrockstrummis hade gråtit sig till sömns om de varit tvugna att ens nudda ett sådant set. Underbart!!!

Animal Collective-Merriweather Post Pavillion

Posted in amerikanskt with tags , on mars 5, 2009 by addejoydiv

Amerikanska kollektivet Animal Collective var länge ett nära på olyssningsbart band (8 album) med väldigt flummigt misch-masch av olika sound som i alla fall jag inte lärt mig att uppskatta. Detta har faktiskt ändrat på sig och även om man knappast kan säga att Merriweather Post Pavillion är ett album som sätter sig vid första lyssningen så är det bandets klart mest lättlyssnade. Det är fortfarande samma blandning av samplande, bjällror och stämsång men detta kryddas numera även med mer eller mindre smittsamma melodier (kanske hade Beach boys låtit så här om de fortfarande hade varit 20 och nyskapande). Den smårsmälta blandningen har tagit mig ett antal månader att riktigt uppskatta men nu måste jag säga att Merriweather är ett grymt album som  bara blir bättre och bättre. En riktig höjdare alltså. Framförallt gillar jag låtarna My girls och Summertime clothes men på något sätt fyller de andra spåren på ett efter ett. Många kritiker har försökt övertrumfa varandra i lovorden om albumet och jag får nog ge dem rätt i det här fallet. Lyssna lyssna lyssna!!!