Arkiv för oktober, 2009

Mumford & Sons-Sigh No More

Posted in brittiskt with tags , , on oktober 30, 2009 by addejoydiv

Namnet för i och för sig tankarna till någon privatägd begravningsbyrå runt Derbyshire men så är inte fallet. Londonbandet Mumford & Sons är i mina öron den perfekta blandningen mellan Fleet Foxes, Arcade Fire, Tiny dancers och The Waterboys. Deras folkrock är ömsom medryckande, storslagen och full av energi, ömsom vacker, berörande och skör. Folkmusiken är alltid närvarande ibland i skepnad av en cowboy och ibland som en fåraherde från Irland utan att för den skull få ta över helt. Banjon ligger alltid där i bakgrunden men tas bara fram i ljudbilden där den verkligen bidrar. Slutprodukten blir ett resultat som är lika mycket indie som folkmusik vilket gör att plattan borde vara uppskattad av många olika åldrar. Med andra ord perfekt att ge till dina föräldrar om du vill slippa Absolute dansband 198 på nästa familjeträff.

Vackrast är balladen Thistle & weeds. Lugn och varm som en filt stegrar den för att slutligen nå sitt crescendo efter 4 minuter. Minut 5 av låten känns som en sammanfattning där historien knyts ihop. Fantastisk storytelling!

Det här är ett album som jag varmt kan rekomendera. Finfint!

http://open.spotify.com/user/addejoydiv/playlist/5MxavFNXFWTsBlOaaoXuTl

Annonser

Återvinningstips: Spiritualized-Lazer Guided Melodies

Posted in Återvunna klassiker with tags , , , on oktober 24, 2009 by addejoydiv

Spiritualized storverk brukar väl anses vara Ladies and Gentlemen We Are Floating Into Space från 1997. Detta album har för övrigt ett av pophistoriens coolaste omslag. Komplett som en magmedicin med booklet och allt. Jag skulle dock vilja slå ett slag för gruppens första album Lazer Guided Melodies från 1992 där de psykodeliska inslagen från Spiritualized föregångare Spacemen 3 får fullt utlopp. Parallellerna till Lou Reed och Velvet Underground är tydliga eller varför inte som en 90-tals gottpåse med några bitar av Stone Roses och The Verve i. I bakgrunden ligger något slags rymdtema som hälsosamt nog inte får ta över helt (inget Babylon Zoo med andra ord) utan ligger där bara som en känsla. Den bakåtlutade känslan som plattan förmedlar och att Jason Pierce röst ligger väldigt långt bak i ljudbilden bidrar också till att man känner sig en aning tyngdlös när man lyssnar på Spiritualized i allmänhet men Lazer Guided Melodies i synnerhet. Det är hög tid att återupptäcka det här albumet.

http://open.spotify.com/user/addejoydiv/playlist/1nyKEQbL7cIarmZWt2zCbX

The Cinematics-Love and Terror

Posted in brittiskt, Uncategorized with tags , , , on oktober 23, 2009 by addejoydiv

Glasgowbaserade Cinematics andra album Love and Terror har nått skivdiskarna. Debutalbumet A strange Education som producerades av New order producenten Stephen Hague och Simon Barnicott som bland annat satt sitt signum på album med Arctic Monkeys och Kasabian blev väl mottaget av kritiker och publik. Dock menade många att gruppen inte gjorde något som inte redan The Killers och andra band i samma skola redan gjort. Skivan innehöll dock tveklöst många bra låtar med lysande gitarriff och bra texter.

Love and Terror tar inte på något sätt upp tråden från förra skivan. Gruppen utforskar betydligt mörkare sidor av sin genre. Jag kan inte påminna mig något band som låter på det här sättet för tillfället och på så sätt låter Cinematics fräscht och eget. Låtarna har en slags pulserande energi blandat med en djävla massa ångest (som Bergman skulle sagt) som jag gillar skarpt. Slå på första låten All These things och du är fast…

 http://open.spotify.com/user/addejoydiv/playlist/0sS1ll1fQFj20iXNCDL2Xj

Paloma Faith-Do you want the truth or something beautiful?

Posted in brittiskt with tags , on oktober 10, 2009 by addejoydiv

Som nybliven pappa hinner man ju inte längre skriva om allt nytt när det är splitternytt. Därför kommer kanske den här boosten lite sent. Många har ju redan upptäckt denna fantastiska sångerska och många hade nog för all del med musikjournalisternas hjälp redan upptäckt henne innan de verkligen hört henne. Britternas musikpress har ju gjort sitt bästa för att överträffa varandra i lovorden över henne och hennes musik. Har de rätt?

Nja, lovorden är väl inte helt nyanserade och baserade i verkligheten. Paloma Faith är ju trots allt inget unikt utan alltför mycket påminner om Duffy och hon har precis som Walesiskan lyssnat mycket på 60 talets soul och gjort om detta till sin grej. Är det bra?

Ja det är grymt bra. Ett av de där albumen som kan få både superprettona och mainstreamlyssnaren att gå igång. Varje låt sitter som en smäck och Paloma har det där sköna rivet i rösten och gör att det svåra låter lätt. En sångerska som inte lägger ner all energi på att briljera med skalor och höga toner är befriande att lyssna på.

http://open.spotify.com/user/addejoydiv/playlist/4HnypXevxcBeqW7mvih0j8

Svart Neopunk från The Editors

Posted in brittiskt with tags , , , , , on oktober 10, 2009 by addejoydiv

12:e oktober släpps Birminghambandet Editors nya album In this Light and on this evening i butikerna. Då kan förhoppningsvis även vi med snikvarianten av Spotify få ta del av det på denna fantastiska tjänst. Fram till dess får vi nöja oss med singeln Papillion vilket sannerligen inte är helt fel. Papillion är en svart historia som för tankarna tillbaka till 80-talets synth och postpunk-scen. Ett skönt beat och Tom Smiths röst låter bättre än någonsin.

Om man ska gå över till att göra en liten sammanfattning av In this light and on this evening så är det även här ett betydligt hårdare och mörkare Editors än tidigare som vi får höra. Mer synthar och tyngre bas. Det mesta av förra albumets vibbar av Coldplay är puts väck. Någon recenscent skrev då bl. a att Editors lät som ett Demo-Coldplay vilket ju kanske inte låter så positivt. Dock vill jag minnas att 4 plus delades ut.  Om jag ska hitta något album i historien som paralleller kan dras till så får det nog bli New Orders första album Movement. Detta framförallt i de inledande två spåren In this light and on this evening och Bricks and mortar. Annars är det svårt att placera. Man har hört det förut någonstans men man kan för den skull inte riktigt placera var, hur eller när.

Albumet har i de recensioner jag läst fått ganska ljummen kritik utan att för den skull bli sågat. Tycker nog personligen att de varit lite för snåla. In this light and on this evening är ett bra album men det är inte riktigt lika direkt som de tidigare. Gruppen verkar ha lagt ner ambitionen att bli ett arenaband och jag tycker att det är sunt. Mer depprock åt folket!!

Ta en provlyssning på Papillion här

http://open.spotify.com/user/addejoydiv/playlist/1ZgHyGTcPeKOCyBdvoVRv7