Återvinningstips: Mercury Rev-Deserter’s songs

Få album  är så vackra som amerikanska Mercury Rev’s Deserter’s songs från 1998. Bara det faktum att Goddess on a hiway är med på albumet gör det mer än ett måste att ha den i sin skivsamling. Den är dock inte ensam utan skivan startar storartat redan från inledande drömska Holes och fortsätter med vaggvisan Tonite it showes som kan få den mest uppstressade att falla i behaglig koma och på liknande sätt fortsätter det. Jonathan Donahue’s bräckliga stämma lägger sig som en liter vispgrädde i magen och man kan inte annat än må riktigt bra. Bara det att Mercury Rev får med en såg på flera av låtarna (och även får den at passa in och låta bra) bör promotas. Ett riktigt kanonalbum som förtjänar att återupptäckas. Att bandet säger sig vara obotliga Ingemar Bergman fans ska inte avskräcka.

Dagens favorit: Mando diao-Gloria

Det är härligt när man får den där känslan att ”den här låten älskar jag verkligen”. Jag får den av Mando Diaos Gloria. En helt fulländad låt med grym känsla av Four Tops så man nästan skulle kunna tro att pojkspolingarna var födda på Motowntiden. Att albumet Give me Fire i övrigt inte riktigt lever upp till mina förväntningar glömmer jag gärna för tillfället.

Bästa partymusiken

Musiken på festen är viktig, grymt viktig. Alltför ofta har Absolute Party förstört en i övrigt grym fest. Eftersom det ju tar sin tid att sammanställa en låtlista över kanonmusik som kanske har något för de flesta så tänkte jag göra en samhällstjänst och bifoga min lista över låtar som jag vill höra på festen. Den innehåller band från 60 talet fram till nu och är empiriskt testad att funka.

     http://open.spotify.com/user/addejoydiv/playlist/01NjUVGwHEORYrTnOVoTmL

Ny chans att se Glasvegas

Nu har du som missade att få biljetter till någon av Glasvegas konserter i Göteborg och Stockholm i början av mars en ny chans att få se bandet live. Enligt ett pressmeddelande har nämligen skottarna planerat in en ny spelning på Cirkus i Stockholm den 3 maj.

Nyheter från The Enemy

Lite glada nyheter för dig som gillar The Enemy. Sedan slutet av förra veckan kan du nu lyssna på deras kommande singel No time for tears. Låten är tillika ett smakprov från det kommande albumet Music for the people som ännu inte fått något releasedatum. För er som ännu inte lyssnat på The Enemy så är de en trio från Coventry.  Musiken kan beskrivas som typisk modern engelsk arbetar/pub/punkrock och om man ska vara mer precis, en korsbefruktning mellan Arctic monkeys, Oasis, Mando diao, the Jam och kanske någon mer. Deras förra album We´ll live and die in these towns blev omskrivet i brittisk press under 2007. Fick överlag ett ganska vänligt mottagande och var helt klart ett album väl värt lite uppmärksamhet.

http://www.myspace.com/theenemycoventry

Adiam Dymott-Miss you och tips på liknande.

Äntligen hittar jag lite svenskt att skriva om på Ooh Glenn. Tänker inte skriva speciellt mycket om Adiam Dymott eftersom jag misstänker att hela Sveriges P3-befolkning redan hittat denna pärla till låt (den ligger ju t o m på Digilistan för andra veckan i sträck). Vill helt enkelt bara skriva att detta är en djäkligt bra låt som i mitt tycke bara osar Detroit. 18 mars kommer albumet vilket om kvaliteten håller kan bli hela sommarens svenska partyplatta (sorry Ledin om du nu tänkte släppa nytt).

Att gå vidare med: Det finns en hel massa Detroitband som kör garagerock av samma typ som Adiam. Slänger med en låtlista med två av mina favoriter The Von Bondies och Detroit Cobras. Njutsam lyssning!

http://open.spotify.com/user/addejoydiv/playlist/5Nm1X5fvJNmRSZseED3l15

Gloomy Sunday-blandband för förberedande söndagsångest

Sid A
Rufus Wainwright-Going to a town
Interpol-Pioneer to the falls
The Jesus and Mary Chain-Nine million rainy days
Joy Divsion-Heart and Soul
Muse-Shrinking Universe
Radiohead-Street Spirit
The Doors-You´re lost little girl
Morrissey-Everyday is like Sunday
BRMC-Head up high
Elbow-The lonelinessof a tower crane driver

Sid B
Richard Hawley-Coles corner
Kent-Elefanter
Håkan Hellström-Dom dimmiga dagarna
Silverbullit-Run
Jeff Buckley-Hallelujah
Jens Lekman-The opposite of Hallelujah
The National-Guest room
Amy Whinehouse-You know I´m no good
Coldplay-A rush of blood to the head
Glasvegas-It´s my own cheating heart that makes med cry

http://open.spotify.com/user/addejoydiv/playlist/5IJJFNsPIciugQ0ZbK9ckx

Andrew Bird-Noble Beast

Visslingar och pretentiösa arrangemang är väl två saker som karaktäriserat Andrew Bird genom åren. Allt detta finner du även på det nya albumet Noble Beast även om jag tycker att visslandet minskat sedan förra albumet Armchair apocrypha. Förra albumet satte i min mening en topp för vad den 36 årige Chicagosonen dittills uträttat och efter att lyssnat på det nya albumet ett par gånger vet jag fortfarande inte om det är bättre eller sämre än sin föregångare. Noble Beast är absolut ett riktigt bra album. Öppningsspåret Oh No är en riktig kanonlåt, Masterswarm är skön bossa, Fitz and the dizzy spells trallvänlig pop osv. Överhuvudtaget tycker jag att låtarna känns mer lättillgängliga än tidigare dvs lättillgängliga på Bird´s egna skruvade sätt. Det som ändå är bäst är att det alltid händer mycket i hans låtar musikaliskt sätt, fiol blir banjo som blir dassiga trummor som blir handklapp som blir visslingar. Tiden lär väl visa hur bra Noble Beast är…

http://open.spotify.com/user/addejoydiv/playlist/5CrVYz09r3JcRIJ787wEit

I väntan på nytt Kasabian-album

Det börjar bli nog med väntan nu men förhoppningsvis smyger datumet för Kasabians tredje album sig närmare. Det senaste som jag hört är att albumet ska släppas i april och då borde ju en ny singel finnas tillgänglig relativt snart. Ta dock detta datum med en nypa salt eftersom det i många tidningar står ”senare i år” som releasedatum.

Gitarristen Serge Pizzorno har beskrivit det nya albumet som ett konceptalbum eller soundtrack där varje låt hör ihop och som är tänkt att vara som gjort för att fylla ett dansgolv. Bland influenserna för de nya låtarna nämner bandet The Clash, Daft Punk, Rolling Stones.  Titeln verkar inte heller vara offentlig men enligt bandet ska det vara ett riktigt tungvrickarnamn. Producerat har Dan Nakamura, som bland annat arbetat med Gorillaz. Är du lika otålig som jag så kan du i väntan på skivsläpp lyssna på liveupptagningen nedan. Enligt gruppen ska det vara en låt från det nya albumet. Inspelningen är från augusti 2008.

http://www.youtube.com/watch?v=_FEdVstC1g0

Återvinningstips: R.E.M- Document

Det var en gång ett band som spelade in trallvänlig popmusik med ofta humoristiska texter. De var kungar på amerikansk collegeradio och hade även väldigt snygga skivomslag som alla gick i en grå-brun färgskala. När de sedan släppte två album som båda slog riktigt riktigt mega stort kom det stora skivbolaget och signade dem för X antal miljoner för att göra x antal skivor med dem. Plötsligt var det inte lika roligt längre varken för dem eller för oss. Vi var mätta och bandet verkade också varit sprängfulla. Bandet är R.E.M. Ingen kan väl säga att någon av deras senaste skapelser varit jätteintressanta eller nyskapande även om en eller annan låt kan ha innehållit ett eller annat dödsryck. Det fanns dock en tid då R.E.M:s album var grymma. Det, i mitt tycke, allra bästa är Document från 1987. Här finns grymma popklassiker som Finest worksong, Disturbance at the Heron house, The one I love, It´s the end of the world as we know it, Strange mfl. Mitt förslag är alltså skippa deras nya och leta istället rätt på Document från djupt inne i din skivsamling. Den är väl värd det.