Delphic-Acolyte

Posted in brittiskt with tags , , on februari 4, 2010 by addejoydiv

Senast ett Manchesterband lät på detta sätt så hette albumet Technique och var signerat New Order.  Nu är det 2010 och ljudbilden är en annan men det går inte att bortse från många av likheterna med tidigare nämnda album. Delphic ger oss en blandning mellan dansant house och gitarrpop. En blandning som ofta har en förmåga att magplaska totalt. Så är dock inte fallet här utan Delphic ger oss en riktigt stark debut som känns egen och fräsch. Imorgon ser du dem på Debaser Medis men om jag får tippa så lär vi få se bandet även på någon av våra festivaler i sommar. Sen spelning i tältet på Way out West kanske?

Delphic – Acolyte

Annonser

Stämningsfullt från Lucas Renney

Posted in brittiskt with tags , , on januari 21, 2010 by addejoydiv

Sångaren från Sunderland-bandet The Golden Virgins gör nu slag i saken och släpper sin solodebut kallad Strange Glory. Mycket från The Golden Virgins känns igen. Lugn, vacker och stämningsfull Singer-Songwriter pop i amerikansk skola men med mycket nordeuropeiska toner (tidvis tycker jag mig höra en hel del svenskt svårmod-om nu svårmod känner av nationsgränser). Strange Glory är fylld med fina melodier och en perfekt skiva för att matcha vår mörka årstid eller som titeln på öppningsspåret påvisar; när natten stillsamt kommer.  

Lucas Renney – Strange Glory

The faboulous 20 2009

Posted in Listor with tags on januari 5, 2010 by addejoydiv

Så var dags att summera musikåret 2009. Många väljer att göra sina bästa listor i December i förhoppningen att kanske vara först med ett ”bästa-album” som ingen annan tänkt på. Själv bestämde jag mig för att vänta in nyårsafton ifall det det skulle dyka upp något fantastiskt under de sista skälvande sekunderna som man ännu inte hört. Så blev det väl inte i år men det är ju förstås inget man vet på förhand. Tycker ändå att jag hittat 20 riktigt bra skivor som kommer att överleva även 2010. Klicka på spellistan längst ner om du är nyfiken på något band och vill ta en provlyssning direkt.

20. Yeah Yeah Yeahs-It’s Blitz

19. Wild Beasts-Two Dancers

18. We Were Promised Jetpacks-These Four Walls

17. Camera Obscura-My Maudlin Career

16. Ian Brown- My Way

15. Editors-In This Light And On This Evening

14. Doves-Kingdom Of Rust

13. Richard Hawley-Truelove’s Gutter

12. The xx-xx

11. Twisted Wheel-Twisted Wheel

10. Morrissey-Years Of Refusal

9. White Lies-To Lose My Life..

8. The Cinematics-Love and Terror

7. The Maccabees-Wall Of Arms

6. Mumford & Sons-Sigh No More

5. Franz Ferdinand-Tonight

4. Animal Collective-Merriweather Post Pavillion

3. The Horrors-Primary Coulours

2. Kasabian-West Ryder Pauper Lunatic Asylum

1. Muse-The Resistance

Bästa albumen 2009

Återvinningstips: Brakes-Give Blood

Posted in Återvunna klassiker with tags , , on december 19, 2009 by addejoydiv

Brightonbandet Brakes debut från 2005. Sångaren Eamon Hamilton har ett förflutet tillsammans med British Sea Power men det är inte detta bands bombastiska indie som hörs här. Snarare verkar bandet ha sneglat på amerikanska band i Pixies-skolan när de skapade det här albumet. Senare album med gruppen har varit mer städade och enligt mig tråkigare. Give blood är dock ett kul album som hoppar mellan olika stilar. Låtarnas längd varierar från knappa 12 sekunder till eposet I can’t stand to stand beside you på hela 3:40:). Kanske inte rockhistoriens bästa album men en kul stund vid stereon väl värd att upptäcka igen.

The Rumble Strips-Welcome To The Walkalone

Posted in brittiskt with tags , , on december 8, 2009 by addejoydiv

Welcome to the walkalone är Devonbandet The Rumble Strips andra album. Det är i stora delar en angenäm upplevelse med ett akustiskt sound (med detta menar jag inte Unplugged) med mycket blås och klaviatur. Ta en provlyssning på Welcome to the walkalone samt debutalbumet Girls and Weather nedan.

 The Rumble Strips – Welcome To The Walk Alone

Firewater Glasgow-mitt klubbparadis!

Posted in Uncategorized with tags on november 27, 2009 by addejoydiv

interior: image 00preview.jpgMed Firewaters slogan Real music-Hard liquor har klubben på Sauchiehall Street i centrala Glasgow väl sammanfattat receptet på en lyckad kväll. Många klubbar lovar mycket men levererar lite. Detta gäller inte Firewater. Redan nedanför trappan i källaren pryds en hel vägg med Strummer & co i The Clash och förbererader dig för vad som väntar. M a o vill du höra RnB så hör du inte hemma här. Alkoholen märks helt enligt vad som lovas och musiken som spelas är som om DJ:n har blivit hembjuden till mig för att göra lite shyssta mixar av min egen skivsamling. Hela kvällen slungas ut kanonmusik från Kasabian, Courteeners, Stone Roses, View, Coldplay, Arctic Monkeys, The Clash, Glasvegas, Franz Ferdinand mm mm mm…. Fullkomligt lysande! Missa inte klubben eller den närliggande The Cellars (som förövrigt har omslaget till Joy Divisions Unknown pleasures som skylt) om du har dina vägar förbi Glasgow.  

Carolina Wallin Pérez-Pärlor och Svin

Posted in svenskt with tags , , , on november 27, 2009 by addejoydiv

Kent har levt på lånad tid hos mig i ett antal år. Redan när jag fick en lyssningskopia av Vapen och Ammunition var jag negativt inställd. Jag hade hört det tidigare, Kent hade blivit för stora, alla lovordade dem för allt de gjorde och fick därför femtielva grammisar. Samtidigt hade den lite tystlåtne Jocke Berg som jag hade intervjuat för lokalradion inför Verkligen vuxit ur sin kostym och blivit en dryg surpuppa i skinnbyxor. Totalt avig inställning från min sida med andra ord. I alla fall, jag började lyssna på skivan och fann att jag älskade den. Ett par år senare var det så dags igen. Samma inställning, samma slutresultat. Du & jag döden håller jag personligen som Kents bästa album. Sedan var det dock slut. Tillbaka till samtiden växte aldrig riktigt ut i mina öron och jag är faktiskt inte helimponerad i Röd heller….än ska jag väl tillägga.

Därför känns det fantastiskt att höra en samling Kent-låtar i lugn jazztappning på Carolina Wallin Pérez skiva Pärlor & Svin. Hennes klara röst ger oss varje ord i texterna vilket hjälper till att lyfta de redan fantastiska låtarna ytterligare. Därmed inte sagt att hennes versioner på något sätt skulle vara bättre än Kents. Däremot annorlunda och kompletterande. Det känns skönt att Carolina fått med jazzinfluenserna så att inte resultatet inte bara varit ett antal ackustiska ballad-versioner av Kent vilket hade känts billigt och uppenbart. Slutsatsen är i alla fall att jag blir sugen på att lyssna på Kent igen och det måste bara vara ett gott betyg.

Carolina Wallin Pérez – Pärlor Och Svin